varning för djupt inlägg

kristoffer sover. han sover för att han ska upp tidigt och spela match. varje dag har han något som gör att han måste lämna mig. och med lämna mig menar jag i några timmar. och varje gång han lämnar mig dessa timmar, gör det lika ont! det gör liksom ont i hjärtat, och då vet jag ändå att jag kommer få träffa han. om bara några timmar.

jag åker hem på lördag. på lördag vet jag inte nästa gång jag kommer få se honom igen. jag vet inte när jag kommer få krama han och jag vet inte när jag kommer få andas in hans otroligt underbara doft. och det, det gör ont om något! jag börjar gråta bara jag tänker på det. och jag har nog gråtit en skvätt varje dag pga av det. rädslan av att inte veta någonting.

jag har i hela mitt liv känt att jag inte räcker till. att jag inte gör någonting tillräckligt bra. vad jag än gör så tänker jag alltid att jag skulle kunna göra någonting bättre. min svartsjuka till exempel. är extrem. jag blir svartsjuk för minsta lilla grej och det är någonting jag verkligen skäms över! jag och kristoffer pratade om det i sängen innan han somnade och vi sa att jag måste jobba på min svartsjuka och han ska jobba på sin romantiska sida. haha. och sen sa han det. det som vem som helst skulle kunna säga till vem som helst ungefär. men som kändes så extremt äkta! jag älskar dig för den du är. jag började gråta direkt för.. visst att jag hört det förut. men jag har aldrig hört det på det där sättet. sådär meningsfullt. i den stunden kände jag att jag mig meningsfull. jag kände att jag räckte till och att jag behövs för någon. det kändes så bra.

kristoffer. du gör mig så enormt lycklig! jag vill inte ens tänka på hur jobbigt det kommer vara på lördag. på hur mycket jag kommer gråta och på hur ont det kommer göra. nu kommer tårarna igen. jag vill alltid vara med dig. ingen har någonsin fått mig att må så bra som du gör. jag vet inte vad jag ska säga för att verkligen beskriva min kärlek till dig. men jag älskar dig. mycket, mycket mer än vad du någonsing kommer kunna förstå!