just det!

har ju glömt att berätta om min och ericas näradödenupplevelse igår!!

vi var ute och åkte bil. som vanligt då. kom på en briljant idé om att åka till utkikstornet på frösön. jag har aldrig varit där innan och gasar på upp för backen. som bara blev brantare. och brantare. och brantare! kör på tvåan och tänker inte alls på halkan. vägen är kurvig och smal. det är skog och kolsvart ute. när vi nästan är uppe känner jag hur bilen inte tar sig längre. lägger i ettan och bilfan spinner så innniihelvete. jag får panik och börjar i princip gråta. erica skrattar och tycker att det är skitkul. vi sitter liksom fast. vi har bara en fet nerförsbacke bakom oss (som man föresten inte ser i backspegeln pga av mörkret). och uppåt går det inte att köra. så vi sitter där ett tag. funderar liksom på om vi ska ringa bärgare eller begravningsbyrå först.

det slutade iaf med att jag fick backa i en halv km i timman med ericas instruktioner om hur jag skulle svänga.

livrädd var jag