i hope you can hear me

sådär. då var man hemma i god tid. 22:15 är klockan och jag är trött. kan ju bero på den minimala sömn jag fick i natt. men snälla, snälla, snälla (som caroline af ugglas skulle ha sagt) låt mig få sova i natt. klockan är liksom ställd på 06:40. gah. längesen jag klev upp så tidigt!

har varit hos mallan och ätit middag. vi gjorde en nice tonfisksallad med oliver, fetaost, rödlök och majs bland annat. myyycket lyckat måste jag säga.

jag har en obehaglig känsla i magen och en klump i halsen. imorn är, och kommer alltid att vara, en fruktansvärt jobbig dag. imorn är det den femte maj och tre år sedan vi förlorade en fantastisk människa. sofia andersson. med en blomma i handen tänker jag åka till graven och minnas dig lite extra. tänka på alla de underbara åren vi fick tillsammans. tänka på ditt skratt och ditt leende. dina fina, blåa ögon. tre år har gått och man har börjat leva med tanken på att du inte finns längre. men frågorna finns föralltid. varför? varför just du?